Kreativitetens vara eller icke vara
Jag är ledig på Fredagar. Idag är en Fredag. Just nu är det närmare bestämt kl. 08.59 på en Fredag, vilket självklart är alltför tidigt att vara uppe en ledig dag. Andledningen till att jag inte ligger i min säng och snorar/snarkar/andra stiliga aktiviteter man gör i sängen är att jag har arbetat. Varje Fredag morgon går jag nämeligen till radiohuset (vilket är positionerat på ett väldigt dåligt ställe, för nära för buss men tillräckligt långt för att tårna ska frysa) och framför en sonett, ett poem, en epik eller liknande svepande redogörelse av något sorts samhällsfenomen. Idag var fenomenet ett lyxhotells finanskris. Jag fick äran att framföra en dikt (vilket var mer som en stapel julklappssrim) om Copper Hills Åres tragiska historia. Vad man inte gör för att överleva.
Det intressanta med detta jobb (förutom pengarna) är att jag får mitt ämnet på Onsdag kväll, och ska ha en färdig skapelse på Fredag morgon. Vilket hitills har visat sig fungera, men jag känner den kreativa prestationsångesten flåsa mig i nacken. Kan det någonsin vara hälsosamt för skaparlustan att få en deadline? Hade Elfrede skrivit "Lust" om någon sagt "släng ihop en roman på si många sidor, vi vill ha den innan julafton"? Hade hon rentav skrivit något bättre?
Många kreativa människor (läs pretantiösa musiker) har ju en ,i och för sig ganska fin, tendens att grotta ner sig i obetydliga detaljer som ingen annan människa skulle ha ens den mikroskopiskaste chans att upptäcka. Man kanske borde börja sätta en treveckors-deadline på alla skivor, ge böcker 2 månader på sig och tvinga en regissör att ge max 6 veckor av sitt liv åt inspelningen av en film. Då hade de ju varit tvungna att sålla lite och lägga sin energi på det viktigaste sakerna, istället för alla petitesser som ingen märker, alternativt alla märker och stör sig på. Samt att inget skapar ångest som en tickande klocka, och som vi alla vet är ångesten drivkraft för i princip allt kreativt människan någonsin producerat. Till och med min Copper Hill-dikt. Definitivt min Copper Hill-dikt. Undrar du varför? Skriv en dikt om ett lyxhotell and you shall see the light.
Det intressanta med detta jobb (förutom pengarna) är att jag får mitt ämnet på Onsdag kväll, och ska ha en färdig skapelse på Fredag morgon. Vilket hitills har visat sig fungera, men jag känner den kreativa prestationsångesten flåsa mig i nacken. Kan det någonsin vara hälsosamt för skaparlustan att få en deadline? Hade Elfrede skrivit "Lust" om någon sagt "släng ihop en roman på si många sidor, vi vill ha den innan julafton"? Hade hon rentav skrivit något bättre?
Många kreativa människor (läs pretantiösa musiker) har ju en ,i och för sig ganska fin, tendens att grotta ner sig i obetydliga detaljer som ingen annan människa skulle ha ens den mikroskopiskaste chans att upptäcka. Man kanske borde börja sätta en treveckors-deadline på alla skivor, ge böcker 2 månader på sig och tvinga en regissör att ge max 6 veckor av sitt liv åt inspelningen av en film. Då hade de ju varit tvungna att sålla lite och lägga sin energi på det viktigaste sakerna, istället för alla petitesser som ingen märker, alternativt alla märker och stör sig på. Samt att inget skapar ångest som en tickande klocka, och som vi alla vet är ångesten drivkraft för i princip allt kreativt människan någonsin producerat. Till och med min Copper Hill-dikt. Definitivt min Copper Hill-dikt. Undrar du varför? Skriv en dikt om ett lyxhotell and you shall see the light.
Kommentarer
Trackback
