Oxfilé och Youtube
Ungefär samtidigt som jag uppmärksammades om detta fantatsika fenomen som är bloggande, alltså cirka en vecka sedan, hittade jag även Youtube. (Min generation: vad har du att säga till ditt försvar? Euhm..jag...har läst böcker? Säger jag skamset och sällar mig återigen till den stolt leende farmorsgenerationen) På Youtube kan man titta på folk som bajsar på varandra och skjuter ekorrar, vilket inte är så jättekul. Men man kan även hitta sjukt balla klipp från den gamla goda tiden, eller den nya goda tiden för den delen. Och det är faktiskt jättekul.
På detta Youtube har jag idag lyckats hitta ett underbart klipp med Joni Mitchell och Johnny Cash, från den senares TV-show på sextiotalet. De sjunger väldigt fint tillsammans, även om Johnny ser ut som han skulle kunna svälja Joni hel, och Joni helt berättigat ser livrädd ut. Och någonstans mitt under detta klipp nåddes jag av insikten att Joni Mitchell antagligen är den snyggaste människan som levat på vår jord sen Nefertiti. Samtidigt som hon är väldigt ful, vilken är en ganska så enorm bedrift. Estetisk sett är detta inte en kvinna jag skulle kalla fager, speciellt inte med de höghalsade klänningar hon verkar ha en fäbless för. Men hon ser ändå så självsäker, intelligent, rolig och bara urbota begåvad ut att jag knappt kan låta bli att dreggla lite. Det govänner, det är karisma. Det är bevis på att yttre förutsättningar är (i princip) meningslösa, så länge man kan hålla huvudet högt, bli bundis med Bob Dylan och utvecklas till en musiker och låtskrivare av rang. Det finns alltså hopp för oss alla!
Men insikten att Joni Mitchell är vacker var inte bara bra av denna andledning, den gav mig även hopp om mig själv. Jag kan tycka att fula människor är snygga! Jag kan bry mig mer om insidan än utsidan! Jag är inte ytlig! Om Gandhi och Moder Teresa hade fått ett kärleksbarn hade det inte kunnat vara godare än jag. Släng dig i väggen tomten, här kommer någon som ser innre skönhet!
Så tack Youtube för en ny(gammal) skönhet och en personlighetsboost. Om detta händer varje gång man hänger där kommer Youtube bli vår generations LSD. Om det inte redan är det såklart.
Outfit: brunt hår
Chai Latte: inga idag heller. måste jobba på detta
På detta Youtube har jag idag lyckats hitta ett underbart klipp med Joni Mitchell och Johnny Cash, från den senares TV-show på sextiotalet. De sjunger väldigt fint tillsammans, även om Johnny ser ut som han skulle kunna svälja Joni hel, och Joni helt berättigat ser livrädd ut. Och någonstans mitt under detta klipp nåddes jag av insikten att Joni Mitchell antagligen är den snyggaste människan som levat på vår jord sen Nefertiti. Samtidigt som hon är väldigt ful, vilken är en ganska så enorm bedrift. Estetisk sett är detta inte en kvinna jag skulle kalla fager, speciellt inte med de höghalsade klänningar hon verkar ha en fäbless för. Men hon ser ändå så självsäker, intelligent, rolig och bara urbota begåvad ut att jag knappt kan låta bli att dreggla lite. Det govänner, det är karisma. Det är bevis på att yttre förutsättningar är (i princip) meningslösa, så länge man kan hålla huvudet högt, bli bundis med Bob Dylan och utvecklas till en musiker och låtskrivare av rang. Det finns alltså hopp för oss alla!
Men insikten att Joni Mitchell är vacker var inte bara bra av denna andledning, den gav mig även hopp om mig själv. Jag kan tycka att fula människor är snygga! Jag kan bry mig mer om insidan än utsidan! Jag är inte ytlig! Om Gandhi och Moder Teresa hade fått ett kärleksbarn hade det inte kunnat vara godare än jag. Släng dig i väggen tomten, här kommer någon som ser innre skönhet!
Så tack Youtube för en ny(gammal) skönhet och en personlighetsboost. Om detta händer varje gång man hänger där kommer Youtube bli vår generations LSD. Om det inte redan är det såklart.
Outfit: brunt hår
Chai Latte: inga idag heller. måste jobba på detta
Kommentarer
Postat av: Anna
Haha, detta är underbart! Tar lite åt mig äran för att du numera finns i bloggvärlden. :'D
Trackback
