whiteelephant

Mitt förra inlägg på denna blogg genererade två kommentarer från okända människor.Jag kan bara anta att detta berodde på faktumet att jag använde ordet sex. Därför

NAKET

Det ska bli mycket intressant att se vilket ord som ger flest kommentarer. Personligen skulle jag snarare söka på naket än sex, eftersom sex, förutom att vara ganska sexigt när man upplever det, även kan vara ganska äckligt när man ser det. Å andra sidan kan även naket vara ganska äckligt när man ser det, lite beroende på vem som är naken. En oskyldig önskan att se lite väldefinierade muskler skulle ju kunna sluta i en naken-chock på 400 kilo, vilket skulle vara ett riktigt google-trauma. Svåra frågor, sannerligen.

Så, för att byta ämne...musik.
Få upplevelser är lika maximalt trevliga som att upptäcka ny musik.
Det där ögonblicket när man slötittar på Youtube (vilket jag numera har gjort i över en vecka och således är expert på), när man slänger in en ny CD-skiva i walkmannen (jag är inte gammelmodig, jag lovar!) eller när man luras med på någon skum konsert, bara för att sekunden senare knockas av en musikalisk upplevelse som än en gång får en att tro lite mer på livet. Jag kommer ihåg första gången jag hörde "Blue" med Joni Mitchell. Jag kommer ihåg andra, tredje och fjärde gången jag hörde den också, för det var precis efteråt. Eller hur jag trodde att taket skulle rasa in i skolans aula när trehundra människor stampade takten till Aly Bains fiol-magi. Eller hur jag var fjorton och såg The Last Waltz och bestämde mig där och då för att bli musiker. Och det allra bästa med dessa ögonblick, med denna ankar-musik som slår en i huvudet som en mycket tung och poetisk järnprojektil, det är att det är lika roligt varje gång. Det är inte som fester eller kärlek eller oxfilé eller ungefär vad som helst, att man blir lite mer luttrad lika gång. Musik är helt enkelt, som väl redan har etablerats av större delen av den medvetna befolkningen, den bästa drogen. Med undantag för Youtube då.

Och nu när vi ändå är inne på ämnet, så har jag otippat nog haft en fantastisk första gång idag. Med den fabulösa Kate Bush. Något som är väldigt dåligt med Kate Bush är att hon likt Janis Ian ger mig den värsta sortens prestationsångest. Något som är väldigt bra med Kate Bush är att hon ger mig något att aspirera till. Och mål måste man ha.

Varför Kate Bush är gudinna
Hon har låtit sig fotats i hudfärgad, glittrig catsuit. Kan det bli mer tacky? Kan det bli mer underbart?
På hennes tredje platta finns en låt som heter Babooshka. Sånt ser man aldrig på MTV
Hon skriver en massa om sex. Jag har aldrig förståt hur man skriver om sex utan att bli Tom Jones.
Blott nitton år gammal blev hon upptäckt av Pink Floyds gitarrist. Som om gammal hederlig talangscout inte hade räckt.
Hennes låtar är otroligt skumma. Och svängiga. KISS möter svensk progg, på en höft. Och hon låter som åtta

Som ni, kära läsare, kanske håller på att märka så har jag utarbetat ett av stegen i min plan att ta över världen med bloggens hjälp: Listan. Listan är ett alltid lika poppis grepp, känt från bland annat Erland Loe och High Fidelity, och grunprincipen är den att man radar upp sina fem favoritaspekter av ett fenomen. Som Kate Bush. Eller vad man nu känner för. Listan kommer inte att bli ett fast inslag i min blogg, men eftersom den är ett väldigt behändigt hjälpmedel för att på ett snitsigt sätt förklara sakers storhet så är den antagligen något jag titt som tätt kommer att återkomma till.

Idag tittade jag föressten på min sköldpadda i en timme, medan min mor tittade på Let's Dans. Burmesiska munkar släng er i väggen, det är så en protestaktion ska se ut!

Outfit: En knallgul jacka som Ingemar Stenmark antagligen har svettats i.
Antal Chai Latte: Inga. Men jag har undersökt vad enn Chai Latte är. verkar misstänkt