En elefant balanseradeeeeee
Jag har ett band som hete White Elephant.
Detta band har jag tillsammans med min vän Manda samt, då och då, min far. Inte så rockstjärneballt att ha med sin far i ett band möjligen. Man han låter sig hunsas runt på ett sätt som inga rockstjärneballa människor skulle. Vilket jag verkligen uppskattar. Men hur som helst
Vårt fulla namn är "Dem eminenta minipoporkestern White Elephant", vi spelar något som under olika tillfällen har gått under benämningen Sagopop, Unplugged dragspelsmetal samt Fintroll fast Knapsu. Vad det innebär är kanske inte helt självklart, men i vårt fall är Unplugged dragspelsmetall samma sak som popmusik med bland annat dragspel, kontrabas samt en mycket pretantiös vilja att vara orginella Om vi lyckas med det kan få förbli osagt, men jag måste erkänna att jag tycker väldigt mycket om oss. Om inte annat så för faktumet att vi alltid har matchande kläder på scen. Matchande kläder kan aldrig underskattas.
Det enda jag inte tycker om med min eminenta minipoporkester är faktumet att vi gör overksamhet till en konstform. Att få något att hända går inte an när man spelar sagopop, vi satsar på att vänta på att saker ska hända oss istället. Vilket de i och för sig faktiskt gör allt som oftast. I förrgår slumpade det till exempel sig så att vi fick spela in en EP. Vilket var en smärtsam, om än väldigt rolig upplevelse. Roligt eftersom vi fick spela in vår musik i bra studio och höra hur vi faktiskt kan låta, smärtsamt eftersom jag gjorde flest instrumentpålägg, och att stå och spela metal-o-phone (stavningen är allt) när klockan slagit midnatt och 10 personer står i kontrollrummet och bara väntar på att få gå hem är så nära prestationsångest man kan komma. Menmen, lite prestationsångest har väl ingen dött av. Fast jag hade nog blivit dödad om mitt klinkande hade krävt fler än en tagning.
Kort och gott. Du älskar mitt band lika mycket som jag gör, du vet bara inte om det.
Outfit: Lila tights med hål på knät.
Antal Chai Latte: En kopp Chai-te, så ½ antar jag
Detta band har jag tillsammans med min vän Manda samt, då och då, min far. Inte så rockstjärneballt att ha med sin far i ett band möjligen. Man han låter sig hunsas runt på ett sätt som inga rockstjärneballa människor skulle. Vilket jag verkligen uppskattar. Men hur som helst
Vårt fulla namn är "Dem eminenta minipoporkestern White Elephant", vi spelar något som under olika tillfällen har gått under benämningen Sagopop, Unplugged dragspelsmetal samt Fintroll fast Knapsu. Vad det innebär är kanske inte helt självklart, men i vårt fall är Unplugged dragspelsmetall samma sak som popmusik med bland annat dragspel, kontrabas samt en mycket pretantiös vilja att vara orginella Om vi lyckas med det kan få förbli osagt, men jag måste erkänna att jag tycker väldigt mycket om oss. Om inte annat så för faktumet att vi alltid har matchande kläder på scen. Matchande kläder kan aldrig underskattas.
Det enda jag inte tycker om med min eminenta minipoporkester är faktumet att vi gör overksamhet till en konstform. Att få något att hända går inte an när man spelar sagopop, vi satsar på att vänta på att saker ska hända oss istället. Vilket de i och för sig faktiskt gör allt som oftast. I förrgår slumpade det till exempel sig så att vi fick spela in en EP. Vilket var en smärtsam, om än väldigt rolig upplevelse. Roligt eftersom vi fick spela in vår musik i bra studio och höra hur vi faktiskt kan låta, smärtsamt eftersom jag gjorde flest instrumentpålägg, och att stå och spela metal-o-phone (stavningen är allt) när klockan slagit midnatt och 10 personer står i kontrollrummet och bara väntar på att få gå hem är så nära prestationsångest man kan komma. Menmen, lite prestationsångest har väl ingen dött av. Fast jag hade nog blivit dödad om mitt klinkande hade krävt fler än en tagning.
Kort och gott. Du älskar mitt band lika mycket som jag gör, du vet bara inte om det.
Outfit: Lila tights med hål på knät.
Antal Chai Latte: En kopp Chai-te, så ½ antar jag
Kommentarer
Trackback
